vart jag än vänder mej....
så finner jag ingen bredvid mej...
känner mej så ensam, fast jag ha folk runt mej.
känner mej helt bortglömd, fast alla tjatar på mej.
ja så känns de!
finns ingen vuxna vid min sida!?
vad är jag stor? liten? vuxen? barn?
någon som är vuxen som kan berätta de för mej?!
om jag gråter förstår någon mej då?
får jag vara EGO för en stund och hoppas att någon bryr sej om mej?!
nä tror inte de!
jag glömmer aldrig bort vad du har gjort!!
jag glömmer aldrig bort vad du har gjort!!
Kommentarer
Trackback
